Fredriks Blaargh - Platsen på nätet där jag, Fredrik, delar med mig av mina fantastiska insikter

Mitt bloggande har blivit lite lidande den senaste tiden och det gäller främst mitt personliga bloggande på denna blogg. Det finns såklart en mängd olika anledningar till detta, det går lite upp och ned. En anledning är dock att jag uttrycker det jag tidigare gjorde här i andra snabbare och enklare kanaler.

För min egen del så började jag ”lägga upp” saker på internet när jag skapade min egna hemsida någon gång i mitten på nittiotalet. Det var inte helt lätt och allt gick rätt långsamt, men man fick ut saker som andra kunde se och kommentera i en gästbok. Sedan började det dyka upp community-tjänster som tex Lunarstorm där man tex kunde skriva en publik dagbok och en del andra saker. Enklare men med fler begränsningar än ”hemsidan”. På Passagen skapade jag sedan min första riktiga blogg när jag jobbade där. Man hade mer frihet igen och det gick ändå snabbt att få ut det man ville dela med sig av. Bloggen gick igenom några transformationer, hamnade på egen domän med WordPress och blev flera nischade bloggar.

Återigen så klev nya smarta webbtjänster in på spelplanen. Mikrobloggarna kom, som Jaiku, Bloggy, Twitter, Pownce, Plurk, Nano mfl. Facebook kom och där finns ju ”alla”. Nu gick det ännu snabbare att dela med sig av något kort i antingen en statusuppdatering på Facebook eller i en Jaik. Det här började kannibalisera på mitt bloggande. Istället för att skriva ett blogginlägg om min upplevelse på väg till jobbet så kunde jag nu skriva om den när det hände genom att skicka ett SMS till Jaiku. Det blev inte svårare att göra detta när telefonerna blev smartare och tjänsterna bättre.

För min egen del så använde jag hemsidan och bloggen för att visa upp bilder jag tagit, antingen från resor eller vardag. Med möjligheter att ladda upp foton till Flickr och Facebook istället så kunde man slippa en hel del av hanteringen. Allt eftersom fler personer började använda liknande tjänster så kunde man nå ut till fler personer enklare och få kommentarer och feedback på ens bilder. Jag tror att Flickr var den första webbtjänsten som jag valde att betala för.

För min del så har dessa omständigheter påverkat mitt bloggande. Innehållet i sig är det viktiga och inte att det är mitt innehåll. Bloggen är inte död utan den är fortfarande fantastisk bra om man vill publicera något som håller ihop som tex Skvalp där jag skriver om mitt stora intresse fiske. Jag tror det är något av en nyckelfaktor för att hålla ut med bloggande, att skriva om något smalt som man är intresserad av, så är det för mig i alla fall. Men den här bloggen kommer att finnas kvar tills jag inte ser någon anledning till det längre.

Börjar bli sådär pinsamt länge sedan jag skrev något här. Passar på att posta en ”filler” tills jag tar mig i kragen på riktigt. Och nej, inte personligt menat just till dig

Så är man tillbaka på kontoret igen och den ”riktiga” sommaren med semestern har passerat. Så vad har egentligen hänt denna sommar om man tittar tillbaka.

Jag har varit rätt mycket ute i skärgården denna sommar. Innan semestern drog igång så var det rätt mycket fiske, men jag fixade även klart min uteplats och gjorde andra bra saker. Att vara mycket i skärgården under semestern betyder båtutflykter, bad, grillning och många goda vänner.

Någon helg innan midsommar så hade vi en svensexa för Rikard som var mäkta trevlig. Den innehöll bland annat go-cart och övernattning på bastuflotte.

Rikard brassar på

Sedan kom midsommar, som blev en fin sådan. För min del så var det rätt praktiskt då festen kom hem till mig och uteplatsen två kvällar. Inte så långt att gå då. I stugan bodde Arvid, Tobbe, Kristoffer, Anna och Maria.

Häng på kvällen innan midsommaraftonen

Midsommarängen

Vindrickning

Bröllop som började på Ljusterö, fortsatte på Svartsö och slutade på Lådna. Sommarens mest högtidliga händelse var när Rikard och Elisabet förklarades gifta. Riktigt dunderkalas och det var nog första gången jag bar kostym ute i skärgården. Det var en riktigt varm och strålande vacker dag.

Semestern började med att jag, John, Patrik och David hyrde kajaker på Ingmarsö och paddlade runt lite grann i skärgården tills vi kom till Kallskär där vi vände tillbaka. Minnesvärt från denna lilla tur var att vi drack Irish Coffee på så gott som varje stopp tack vare John, att Patriks kajak sprang läck och att jag tog två gäddor.

Patrik har fukt i kajaken

Irish coffee på stora rödkobben

Kvällsbad på Kallskär

Flippern såldes och byttes mot en Quintrex 540 som jag och min far ägnade ett flertal dagar med att rigga upp med styrning, reglage, koppla el och helt enkelt göra körduglig. När detta var klart så blev det en del fiske med den båten, vilket den fungerade fantastiskt bra till. Arvid, David, Camilla, Patrik och jag åkte ut 05:00 en morgon för fiske och vi tog totalt elva gäddor innan klockan åtta. David passade även på att fiska upp mina glasögon som jag tappat i sjön vid macken dagarna innan.

Morgonfiske

Mittperioden av semestern så var jag bara ute i skärgården, där det blev bad, grillning, besök av vänner från stan. Det blev även fiskeutflykt till Kallskär med David, Kalle, Rikard och Tommy. Fem personer, fem båtar, en rök, en minimoppe, stolar och bord, en massa nät och ett hagelgevär. ”Male bonding” när den är som bäst.

Hamn för natten

Dags att lägga nät

”Say hello to my little friend”

Solnedgång

Tobbe och Danne på besök

Som avslutning på semestern så åkte jag tillsammans med Patrik, John och Rickard till Gotland, en numera årlig sommartradition. På ön så blev det en hel del festande, skräpmat, skratt och äventyr. Vi hyrde en bil som kallades för äggulan, den var förmodligen en dödsfälla och Patrik körde den som en liten rallybil. Utanför Visby tog vi oss till fotbollsgolfen och ned till Tofta. Jag köpte även den snyggaste kapsylöppnaren pengar kan köpa.

Tofta

Hyrbussen

Fotbollsgolf

Patrik på Kallis

Så länge som jag har varit yrkesverksam så har jag bråkat med interna system som är så kassa att man får rysningar i kroppen och ibland kväljningar. Ibland blir man bara så frustrerad att man vill skrika.

De vanligast skräpsystemen är tid och frånvarorapporteringssystem. De är ofta byggda för att enbart fungera med en webbläsare och en specifik version av denna. Detta kan vara lite problematiskt då det oftast handlar om Internet Explorer och det är lite krångligt att fixa när man sitter på en Mac.

Mitt senaste hatobjekt är ett nytt hänvisningssystem för telefoni. Ni vet, jag är inte anträffbar under denna tid. Nu loggar jag inte in där speciellt ofta men varje gång jag gör det så måste jag läsa instruktionerna för hur man loggar in. Att användarnamn faktiskt betyder epostadress och att man inte ska fylla i lösenord men att man måste fylla i anknytning osv. När man sedan är inne så finns det fritextfält men utan någon text till eller title. Det finns symboler som man förväntas förstå vad de betyder men ingen har någon hjälptext. Det måste man läsa om i manualen. Listan kan göras väldigt lång.

Jag undrar vem som bygger dessa system, man måste väl ändå ha någon yrkesstolthet eller är det bara så att man saknar kompetensen? Den andra frågan jag ställer mig är vem det är som köper in dessa system. Det kanske är en kombination av de båda, den som köper in systemen kan inte ha det minsta intresse av hur användarvänliga de är och det kanske de som bygger dessa system vet om och helt sonika skiter i att lägga tid på det.

Sven Otto Littorin och Jan Björklund är egentligen samma person och nu har han tröttnat på att han alltid måste lämna rummet när den andre ska tala. Det håller inte längre, det är därför han väljer att kliva ned. Så nu vet ni.

Snart är det dags att bege sig ut i skärgården på semestern, åka lite båt och ha det mysigt. Nästan lika mysigt som i den här reklamen. ”You & Your Johnson” blir ju rätt skoj om man är bevandrad i det engelska språket och inte vet att Johnson är ett märke på motorer.

Man gör inte reklam längre som man brukade

I helgen var det glädjens tid ute i skärgården. De goda vännerna Rikard och Elisabet skulle gifta sig och firande skulle äga rum på tre olika öar. På lördagen som var årets varmaste dag så svidade jag på mig kostymen och tog mig till Ljusterö där vigseln ägde rum.

Festen efteråt hölls först i en gammal bygdegård och sedan under tält på deras tomt. Vid femtiden bestämde jag mig att det var nog och stövlade hemåt i min kostym. Genade genom skog och klättrade över staket samtidigt som solen klättrade högre upp på himlen.

När Arvid sedan ringde och väckte mig två timmar senare så ångrade jag att drack så mycket av den där whiskeyn med prislapp i euro precis innan jag gick hem. På brunchen så var jag glad över att jag inte var ensam med att ha gjort tvivelaktiga beslut på morgonen. Vi åt mat och fick höra ännu mer goda nyheter.

Då man ändå inte hade något planerat inför dagen så hängde vi med tillbaka till bygdegården för att hjälpa till att röja upp. Det blev mycket bärande och sånt som man brukar uppskatta med ett tungt huvud. Men det är bra att svettas ut bakfyllan. Sen blev vi bjudna på middag också vilket var trevligt.

När jag sedan gick igenom bilderna så såg jag att mitt första album detta år var från min farbrors begravning och det senaste är alltså från detta bröllop. Glädje och sorg, gemenskap och ensamhet. En snabb summering av livet.