När jag synkade min iPhone i veckan så upptäckte jag att det kommit en ny bana till Flight control. Då Nova i princip dominerar på alla andra banor och har satt omöjliga high scores så kändes det extra skönt att smälla på med ett rekord på 473 poäng.
Vi får se hur länge jag får behålla det rekordet.
Idag så sprang jag det andra passet utomhus, fjärde passet totalt. Jag sprang samma spår som jag gjorde förra gången, då hade jag tiden 28:23, denna gång hade jag tiden 27:05. En rätt stor förbättring, mycket av den berodde på att jag visste hur banan var kuperad.
De genomsnittliga tiderna var dessa:
Km 1 – 4:26
Km 2 – 4:59
Km 3 – 6:12
Km 4 – 5:51
Km 5 – 5:33
Träningspass tre var det första passet som jag hade utomhus. Spåret jag sprang börjar med en lång svag nedförsbacke och sedan var det väldigt mycket upp och ned. När jag sedan sprungit 2,5 km så vände jag och sprang samma väg tillbaka.
Det jag kände var att uppförsbackarna tog mycket mer energi än vad man fick tillbaka av nedförsbackarna. Så det gick lite långsammare än vad det gjorde sist på bandet. Då var jag dock helt slut när jag sprungit klart, nu hade jag en del kvar att ge även om det var riktigt tungt på vissa av partierna.
Jag testade även RunKeeper till iPhonen som verkade hänga med rätt bra. Mätte även upp sträckan på Hitta.se.
Enligt RunKeeper så hade jag dessa tider, inte världens bästa, får se om jag springer samma sträcka nästa gång.
Km 1 – 4:44
Km 2 – 5:22
Km 3 – 5:59
Km 4 – 6:13
Km 5 – 6:02
Jag var ute en sväng med Tobbe för lite kvällsfiske. Vid det andra stoppet så högg en gädda på flytande Buster Jerk tånglake. Den stod ganska grunt så den hade väl gått upp för lite kvällsmat, vägde knappt två kilo. Ett par vikar senare så var det ytterligare en gädda som högg, lite mindre denna gång. Sen var det dött resten av kvällen, blev lite för mörkt skulle jag gissa.
Som vanligt när det handlar om träning och min hängivelse så dröjde det några veckor till träningspass två. Målet är ju att springa 5km i Bellmansstafetten på en skaplig tid så att jag inte blir hånad av mina kollegor.
Igår så gav jag mig på löpbandet igen och tänkte att jag skulle öka tempot lite, förra gången kändes det inte så tungt när jag sprang på 28m 20s. Denna gång så sprang jag på 25m 10s, men då var jag rätt slut. Jag tänkte att jag skulle öka på lite grann för att komma under 25m men det gick helt enkelt inte.
Jag vet att det är mycket lättare att springa på löpband än i den verkliga verkligheten men jag tror att det är rätt bra träning det här med.
Samtidigt som jag sprang som tittade jag på en dokumentär på SVT2 om en kinesisk restaurang, det tyckte jag kunde vara intressant tills det att de började fritera levande fisk som låg och andades på tallriken och plocka ut hjärtat på levande ankor. Det var något osmakligt.
Varje år så går Bellmanstafetten av stapeln på norra djurgården i stockholm. Det är en stafett där varje lag ska springa fem varv på en femkilometersbana. Det är främst företag som ställer upp, eller tvingas ställa upp. Förra året så var det 1594 lag som ställde upp.
Detta år så gick vår rekryteringsansvarige omkring på kontoret och raggade folk. I ett desperat försök att bli av med henne så sa jag att hon skulle prata med min chef. Om han ställde upp, då kunde jag tänka mig det med. Jag anade inte att resten av avdelningen sa ungefär samma sak och att han inte alls var så svårflörtad som vi trodde. Så nu har avdelningen två lag som ska springa.
Det som skrämmer mig mest är att chiefen redan har börjat träna och har sprungit fem sex gånger redan. Så idag var jag iväg och köpte ett par löparskor på Stadium och snart så börjar träningen.
Mål:
För ett tag sedan så började jag klättra på klättervägg med jobbet, så kallad topprepsklättring. Vanligtvis så klättrar vi i Sickla där jag visade att jag kunde säkra och fick då säkra klättrare i den hallen. I torsdags så var vi i Solna för att klättra på den väggen, det var första gången jag var med dit.
En skillnad på den hallen är att de har rätt att utdela ”grönt kort” eller grönt topprepskort som det också heter. Det var ett tag sedan vi klättrade och jag var inte alls förberedd men väl där så krävde de att man hade sådant kort och då var det bara att göra provet. Det var inte så krångligt som jag trodde att det skulle vara.
Klätterhallen i Solna är större och har högre väggar, det kändes också som att det var rätt få enkla väggar. De har även ett monsterhäng som sticker rakt ut en dryg meter (se bilden nedan där Christoffer precis har kommit förbi det).
Den senaste tiden så har jag börjat bli väldigt intresserad av fiske igen och andra frilufts-aktiviteter. Jag har tex börjat klättra, visserligen inte i den fria luften utan inomhus men det känns som om det är en friluftsaktivitet. Jag ser verkligen fram emot det varje vecka.
Ett annat intresse är fisket som egentligen kom tillbaka tack vare Tobbe och Arvid som tjatade om att åka ut i skärgården och fiska i höstas. Nu sitter jag och kollar fiskebutiker på nätet, läser på om klättring, spontanbesöker fiskebutiker och andra friluftsbutiker som Addnature.
Som om det inte vore nog med detta så har jag även börjat med fotriktiga skor när jag är ute och går och blev jätteglad i julas när jag fick ett par fodrade stövlar i julklapp.
Är det så här det är att närma sig trettio?