På Discovery kan man följa journalisten Ross Kemp i olika serier. Den senaste som går på Discovery just nu så är Ross med engelska soldater i Afghanistan. Han har varit med huliganer runt om i världen och den serie som jag tycker är intressantast är när han besöker olika gäng.
Ikväll så såg jag ett avsnitt där han besökte Nya Zeeland och ”The Mongrel Mob”. Någonting har gått väldigt fel för de här pojkarna. De har tagit swastikan som gängsymbol, visar tillhörighet till gänget med tatueringar i ansiktet och de gör allt för provocera och chockera.
Dokumentärer av det här slaget är väldigt starka och fantastiskt bra tycker jag. Jag kan absolut rekommendera alla att se ”Ross Kemp – Världens värsta ligor” som jag tror den heter på svenska.
När jag var yngre så brukade jag kollade jag på fightingfilmer eller karatefilmer som de kallades. Det var lite som porr fast istället för sex så var det kampsport. Handlingen brukade inte vara det man lagt energi på.
När man tittar på en film som man såg som yngre så brukar den inte riktigt vara så tuff som man mindes den. Jag har säkert sett filmen nedan med Cynthia Rothrock, men jag kan inte ha tyckt att den var bra ens då, eller kan jag det?
I helgen så var jag hemma hos Tobbe och Ida och såg ”Don’t mess with Zohan” med Adam Sandler. Den var bra tyckte jag, det var precis en sån film jag ville se. Jag tycker sådana filmer har ett oförtjänt dåligt rykte. Bara för att de är väldigt enkel humor så behöver det inte betyda att de är dåliga.
Det är främst två genrer som detta fungerar i, det är komedi och det är action. Ibland vill man bara ha enkel action som är rakt på och levererar. Typ ”Welcome to the Jungle” med the Rock eller någon av hans andra actionfilmer, men the Scorpion king går inte att se, kanske beror på att det är mer äventyr än action och då blir det pannkaka.
Det finns så klart massor med undantag, liknande filmer som jag tycker missar målet inte alls faller mig i smaken men bara för att det är gott med oxfilé så betyder inte det att man inte kan njuta av en korv med bröd.
I söndags när vi var lite trötta (och skadade) efter helgens påhitt så hängde vi i stugan på landet och kollade på tv, främst på Discovery som på söndagar visar ”Tough Guys’s TV” eller nåt sånt. Ett av programmen är ett dubbelavsnitt av Extrem Överlevnad med Bear Grylls.
I det avsnittet vi såg så vår Grylls i Sahara och skulle ta sig till Atlasbergen. Det börjar med att Bear tar av sig sin t-shirt, pissar på den och lindar den runt huvudet. Sen äter han allt han ser, bla så äter han en skorpion, en ödla, en kamelspindel, skalbaggar och så biter han huvudet av levande groda.
Bear träffar även på några ”berber” som är gästvänliga. De bjuder honom på rå gettestikel från en nyflådd get. Bear får även möjlighet att visa vad man kan göra med en död kamel, och det visar sig vara en hel del. Se videon nedan.
Jag vet inte riktigt varför vi tittade på det här, man mådde nog inte så jättemycket bättre efter det men det kan ju bra att veta, om man går vilse i Sahara och hittar en gammal kamel.
I helgen när det zappades på tv:en så spenderades en halv minut på femman där det var en film med Mary-Kate och Ashley Olsen. Alltså tvillingarna från Huset Fullt.
Under denna halvminut så var det en sekvens med snowboardåkare som skulle bete sig som riktigt tuffa snowboardåkare. Säga saker som, dude, rad och yla typ hela tiden. Det kändes inte speciellt trovärdigt.
Det som gjorde det hela ännu mer fascinerande var att översättaren har översatt att de skulle åka nedför backen till ”Åkeli-åk”. Är det ens någon i hela världen som har sagt ”Åkeli-åk”, någonsin?
Det vore kul om det kunde komma någon spelfilm där snowboardåkare porträtteras lite realistiskt men det kanske är lite för mycket begärt. Mitt hopp står inte till Mary Kate och Ashley i alla fall.
Jag som precis börjat läsa Harry Potter nu efter att ha sett filmerna har blivit något av ett Harry Potter fan. Här är trailern för ”Harry Potter and the Half-Blood Prince” som kommer i november. Den verkar riktigt bra, har inte kommit så långt i läsandet än men till november så ska den nog vara läst.
Jag vet inte hur många gånger jag har sett reklamen på stan för filmen Hancock med Will Smith. Säkert jättemånga gånger men det var först idag jag la märke till att reflektionen i glasögonen speglar Stockholm.
Schysst gjort, jag antar att detta är något som ändras från stad till stad. Sen så kanske inte filmen är så bra men jag har inte sett den.
