Sven Otto Littorin och Jan Björklund är egentligen samma person och nu har han tröttnat på att han alltid måste lämna rummet när den andre ska tala. Det håller inte längre, det är därför han väljer att kliva ned. Så nu vet ni.
Jag har tidigare gått till den närmaste frisören vid jobbet, har har råkat vara Maria Nila och en klippning där kostar 500 spänn. Det är en ytterst trevlig upplevelse med hårtvätt och huvudmassage, samt kaffe eller te och man känner sig allmänt bortskämd. Men nu har inte jag så avancerad frisyr direkt så jag tyckte inte riktigt det var motiverat med det priset.
Jag började leta efter en ny frisör och jag ville inte gå till en som ligger i tunnelbana eller verkade allmänt suspekt. Jag hittade en som verkade helt ok.
Frisören såg ut som en långhårig blandning av Peter André och Ryu från Street Fighter.
När han frågat hur jag ville ha det och jag förklarat lite snabbt att jag ville ha det kortare. Så startade han trimmern och började trimma som han klippte ull från ett får. Här började jag bli lite skeptiskt. Han gick över till saxen och klippte på. Jag var säker på att det skulle ske blodvite. Han frågade om jag ville ha samma frisyr och jag svarade. Sen var det klart.
Elva minuter tog denna resa och det kändes som om jag blivit påkörd av ett tåg och inte riktigt fattat vad det var som hänt. Tror inte det blir den frisören igen.
När SL introducerade de nya hårda Access-korten med RFID så tyckte jag att det var lite konstigt att de inte gick att fylla på över nätet. När jag funderade en vända till så var min teori att man laddar det fysiska kortet med ett start och slut-datum. Det är därför man håller fram kortet vid automaten efter att man betalat och det är därför man inte kan fylla på kortet via nätet.
Andra teorier som folk har haft är att kortet bara har ett ID som den skickar till en databas hos SL när man passerar en kontroll, denna kollar då upp detta ID och ser i databasen vad detta kort har för giltighet. Problemet med detta enligt mig är att det skulle ta alldeles för lång tid att göra detta uppslag. Speciellt från handhållna enheter på tvärbanan och mobila enheter i bussar. Kontrollen svarar oftast ögonblickligen om kortet är giltigt eller inte.
En sak som talade mot min tes var att man kan få ett nytt kort om man skulle tappa det, om man har kortnumret vill säga. Skulle kortet aldrig prata med någon central så skulle det ju inte gå att spärra ett kort och köra på ett ersättningskort. Det skulle då finnas två aktiva kort.
Jag bestämde mig då för att skicka ett mail till SL:s kundtjänst och fråga precis som när jag frågade om tvärbanans tidsestimeringssystem. Här nedan är det mail jag skickade.
Jag och några kollegor har funderingar över hur accesskortet fungerar och är lite oense.
Jag tror att all info om behörighet finns lagrad på själva kortet. Man laddar själva kortet fysiskt och kontrollanter, bussar osv behöver då inte vara uppkopplade. Nackdelen är att man inte kan förlänga kortet på distans över tex nätet.
En kollegas teori är att alla information finns lagrad på en server och varje gång kortet kollas så kopplar kortläsaren upp och gör en slagning i någon fin databas.
Så hur funkar det egentligen? Och hur fungerar det när man tappar ett kort och får ersättning?
Ganska kort och precist om man frågar mig, utan alltför många frågor. Det tog ungefär två veckor att få svar från SL. Under den tiden så blev jag uppringd två gånger av ett undersökningsföretag som ville ställa frågor relaterade till min kontakt med SL:s kundtjänst. Jag fick i alla fall ett svar från SL och det visade sig att jag delvis hade rätt. Lite oklart fortfarande om hur ett kort faktiskt spärras om man förlustanmäler det.
Här är det svar jag fick
Själva biljetterna ligger lagrade på SL Access-kortet, så läsarna kopplar inte upp sig varje gång du läser av kortet. Din teori är alltså rätt.
Läsarna har dock kontakt med en central databas, dock inte konstant. Därigenom går det att spärra kort, och det är också möjligt för oss att se information om t.ex. vilken biljett som finns laddad på ett visst kort utan att ha kortet i handen.
Har du registrerat ditt kort på vår hemsida (under Mitt SL) kan du förlustanmäla kortet om du skulle tappa bort det. Kortet spärras då, och ett nytt kort med samma innehåll skickas ut till dig.
Uppdatering:
Jag skickade ytterligare ett mail till SL med lite mer frågor. Här nedan kan ni läsa mitt mail och deras svar. Om jag förstår rätt så kan alltså spärrarna nolla ens kort. Vet inte om det gäller t ex de handhållna läsare som kontrollanterna på tvärbanan har men det kanske fungerar på samma sätt.
Mitt mail till SL
Ytterligare några funderingar då, är det speciella läsare som pratar med centrala databasen som tex tunnelbanespärrarna eller är det alla läsare som en gång per dygn eller liknande kopplar upp sig och får en fräsch lista med spärrade kort. När man sedan läser av ett kort så har läsaren en spärrlista lokalt som har högre prio än den giltighet som finns på kortet. Är jag inne på rätt spår eller hur fungerar det?
Vad finns det för information sparad i den centrala databasen. Är det information om hur länge kortet är giltigt eller mina tidigare köp ifall jag tex skulle tappa bort kortet?
Svaret:
Kortläsarna (automatspärrar, biljettmaskiner, SL Access-automater etc) är inte alltid online. De kopplar upp sig enligt vissa regler för att få ny konfiguration och nya spärrlistor. De laddar också upp transaktioner till centralsystemet vid dessa tillfällen.
När en läsning av ett kort sker så kontrollerar apparaten först om kortet finns med på spärrlistan. Om kortnumret finns i spärrlistan så spärras kortet.
Centralsystemet lagrar information under en viss tid om vilka biljetter som finns på alla kort. Dessutom sparas alla försäljningstransaktioner.
Veckans produkt är tandtråd som smakar bacon. Jag är lite dålig på det här med tandtråd men med denna så kanske jag skulle tråda lite oftare.
Idag på avdelningmöte på jobbet så gick vi igenom planritningarna för det nya huset vi ska flytta till vid årsskiftet. På skisserna så var alla arbetsplatser avbildade ovanifrån. I det nya huset så kommer vi att sitta tillsammans med flera schibstedtbolag och det kommer att bli trängre.
Hur illa det än må låta så var vi åtminstone två som tänkte på de hemska ritningarna av slavskeppet ”Brookes” där man kan se hur slavarna är tänkta att ligga fastkedjade under transporten. Kändes dumt att göra den associationen men så var det iaf.
Inatt drömde jag att jag åkte tunnelbana till Norsborg där jag är uppväxt. När jag är på väg mot spärrarna kommer två ordningsvakter mot mig som för att kontrollera mitt färdbevis. Istället för detta tar båda upp en varsin dosa som ser ut som en mindre elpistol och skjuter mig under varje öga utan att de sagt något. Det visade sig att det var två RFID-chip jag fick i varje okben. Alltså samma chip som finns i SL:s accesskort. Förklaringen jag fick var att de ville hålla koll på mig, jag tycker att de kunde förvarnat för det gjorde jävligt ont. De var inte alls speciellt trevliga heller.
Jag kopplar denna dröm till händelsen med civilpoliserna vid Hornstulls t-bana och att jag såg Bourne Identity med Matt Damon igår kväll. Mest med det senare skulle jag tro.
Jag har legat lite lågt med släktforskandet ett tag, jag körde på rätt hårt i början och följde två släktnamn så långt jag kunde komma sedan stod jag där och nötte ett tag tills jag tröttnade och tog en paus.
I samband med att det tog stopp så postade jag en fråga på ett släktforskningsforum om någon visste mer om den tidigaste (för min del) kända personen i ett ben. Det var flera månader sedan och så i veckan fick jag ett svar från en Lasse. Han berättade mer om den person jag fastnat på, men även om han föräldrar och deras föräldrar. Han berättade även lite om barnen som jag redan visste men som jag fick bekräftat. Jag hade nu gått från 1700 till slutet på 1600-talet.
Efter ha antecknat dessa uppgifter och sammanfört de med mina egna så sökte jag lite mer och hittade att samma Lasse hade skrivit ett gediget arbete om sin släkt som är samma som min från slutet på 1700-talet. Ju längre tillbaka i tiden man kommer desto osäkrare blir banden men det verkar som sagt vara ett gediget släktforskande som gått i arv.
Hans hade kommit till det första kvartalet av 1500-talet, där det visade sig att Gustav Vasas syster Margareta hade gift sig in i släkten. Runt denna tid så är uppgifterna lite röriga och namn skrevs på en hel del olika sätt men det finns alltså en möjlighet att jag har kopplingar till Gustav Vasa. Jag borde ha anat när jag klädde så bra vasafrisyren för några år sedan.
