Tidigt i torsdags gick jag upp för att ta mig till jobbet där en buss skulle köra mig och mina kollegor till Arlanda. Målet för dagen var Vålådalen där vi skulle inleda vår konferens.
Vid Vålådalen var boendet väldigt spartanskt för min del, det var någon slags barack där rummen hade 60-sängar och saknade TV och nätverksuppkopplingen ska vi inte tala om. Det var lite vanlig traditionell konferensverksamhet men sedan på fredag sparkade specialaktiviteten igång. Det visade sig att vi skulle tävla i diverse olika grenar inom längdskidåkning och till hjälp hade vi en hel hög med proffs. Jag blev utvald i mitt lag att göra distansloppet, det handlade om 3 km så det var inte allt för långt. Vår coach till detta var Peter Göransson som har rekordtiden på Vasaloppet.
Jag trodde jag skulle ha lite koll på åkningen då jag åkte en del som barn men det visade sig vara helt fel. Jag ramlade i nästan varje backe då vi skulle köra en övningsrunda. Under det riktiga loppet gick det bättre, då ramlade jag inte en enda gång. Placeringsmässigt så gick det väl sådär. Jag hamnade på 13:de plats av 24, men det var ungefär vad jag trodde.
Då det ändå visade sig att andra i laget hade större problem än jag med skidorna så fick jag även ställa upp i staffetten. Där tog mitt lag hem segern vilket kändes fantastiskt bra. Totalt kom vi på andra plats.
Efter skidåkningen så blev det bad i tunnor utomhus och en del festande. Vissa festade så mycket att de kom till frukosten direkt från festen och direkt efter frukosten gick bussen till Åre där vi hade fri tid och med det så blev det brädåkning för min del.
En väldigt rolig resa med jobbet, alltid kul att träffa de man jobbar med under andra former än man är van med.
Imorgon så drar jag iväg tidigt som bara den till fjällen för att ha konferens med jobbet. Vi ska till Vålådalen och passande nog har jag en mössa därifrån då jag var där som liten och åkte längdskidor med föräldrar och morföräldrar.
Jag är inte något jättefan av julen eller julmaten men när Nova och jag besökte Hässleholmsgårdens julmarknad så handlade vi kanelmandlar. Det kan vara något av det godaste godiset jag ätit och det bästa av allt är att det inte känns som godis utan att man känner sig nyttig när man äter dessa läckerbitar.
Det är mandlar som har badat i nougat och sedan rullat sig i kanel. Lite som att bada bastu, bada i isvak och sedan rulla sig i snön fast den ätbara versionen.
Idag när jag skulle gå hem från jobbet så föll ögonen på en grannes skrivbord. Där låg det något man inte ser varje dag. Fyra bitar av världens största Toblerone. Den storlek borde all choklad vara tycker jag.
”All your base are belong to us” är något man måste veta vad det är om man utger sig för att vara nördig. Om man inte vet vad ”All your base are belong to us” är så kan man kolla in videon nedan från det Japanska spelet Zero Wing.
Idag så blev jag också modern. På kontoret har de allra flesta av mig fina tunna tangentbord i aluminium. Jag har haft en blomsterlåda i plast.
Tyvärr så var anledningen att min kära kollega Christian hade sin sista dag på kontoret. Vissa tyckte att jag kunde vänta med plundringen tills Christian hade gått. Jag väntade tills han reste på sig. Hoppas du inte tog illa upp Christian. Det var verkligen inte meningen, men jag ville verkligen ha tangentbordet.
Just det, vi lanserade en liten redesign av Aftonbladet idag med
På jobbet verkar vi har fått en ny fruktleverantör med gänganknytning. Det är de ökända Crips, färgen verkar dock ha blivit lite fel och är deras rivalers Bloods
