Jag har börjat med en idé jag har haft ett tag, nämligen att ta ett självporträtt om dagen under en längre tid. Det är inte direkt ett originellt projekt utan detta har gjorts tidigare på väldigt många sätt. Tanken är i alla fall att genom att begränsa sig tvinga fram att tänka kreativt och variera sig så gott man kan. Beroende på hur länge man håller på så kan det bli som en berättelse där bilderna berättar vad som händer.
Jag började med detta för en vecka sedan och än så länge har det gott bra. Jag har tagit alla foton med min iPhone än så länge, enkelhet före kvalitet.
Jag har pratat en del med mina morföräldrar om släkten och har scannat några gamla bilder. Nu har jag legat på lite mer och hade fått dom att gräva fram fler äldre foton. Så jag åkte över direkt efter jobbet och blev erbjuden middag.
Före och efter middagen så gick vi igenom hundratals bilder i olika storlekar och kvalitet. Jag skrev namn och platser på baksidan av de som de kunde identifieras. Sen valde jag ut de bästa bilderna och tog med mig dom hem för att scanna dom. Det blev en ganska gedigen hög.
Det var roligt att se gamla släktingar som barn och vissa möbler som fortfarande finns kvar i familjen och platser. Men det kommer att bli ett stort projekt att föra över bilderna digitalt.
Jag tog tricken idag på lunchen för att gå till sjukgymnasten och bearbeta min onda vänsterarm. Då upptäckte jag att jag står och skaver mot Jakob Eklund, som är lite inkognito i stora solglasögon och tittandes ned i golvet.
Jag började tänka på hans fantastiska skådespelarinsats i tusenbröder och funderade om han var som i den rollen på riktigt. Senare så blev jag uppmärksammad på att jag borde ha sagt ”va fan” till honom. Han säger det en hel del i de filmer och serier han är med, här nedan är beviset. Jag får säga det nästa gång helt enkelt, ”men va fan du är ju Jakob Eklund”
Jag har upptäckt hur enkelt det är att montera ihop foton i photoshop och skapa panoraman. Det tillsammans med råfiler gör att man kan få dom helt sömlösa. I råfilerna gäller det att man har samma ungefär samma mängd ljus och att man har samma färgtemperatur. Saker som man i efterhand kan korrigera ganska lätt med råfiler.
När man fotograferar så gäller det att bilderna överlappar varandra ganska mycket, så att photoshop kan hitta samma punkter och få ihop det.
Här nedan är ett 180-graders panorama taget i helgen från Lillsveds brygga, det är fem bilder som är sammansatta. Kompositionsmässigt så är det väl inget mästerverk med horisonten precis i mitten, men jag tar det säkra för det osäkra nu i början då det faller bort en del i överkant och i underkant när man sätter ihop bilderna.
Mitt bästa panorama tog jag för flera år sedan från skinnarviksberget en vinterkväll med ett 50mm objektiv. Jag minns inte hur många bilder det var, men det var ett helvete att montera ihop dom. Det var nog dels mitt eget fel att bilderna inte överlappade varandra så mycket och att jag använde något eget program för just detta som var rätt dåligt. I den bilden så ser man lite skiftningar men i det stora hela så är jag riktigt nöjd med den. Den bilden kan hittas här.
I helgen så var jag ute i skärgården för första gången sedan i julas. Jag misstänkte att det fanns en del att göra där ute, med all snö som kommit och med de tält vi har för att täcka båtar, traktorer, gräsklippare och annat. Det stämde. Två stycken niometers tält hade kollapsat helt och ett tolvmeters. På en båt hade kapellbågar vikt sig under trycket.
Jag åkte ut på lördagsmorgonen med Waxholmsbåten från Lillsved, jag hade sällskap med Linda från slussen och på båten så träffade jag på ytterligare bekanta ansikten som Katrin och Karl. Nu är ju inte jag ute så ofta men på vinterhalvåret så brukar man alltid träffa på folk man känner.
Det blev väldigt mycket skottande av snö, dels att skotta av alla båtar och skotta fram det som låg under de raserade tältet, men även att skotta fram stugor, vedbod och annat som hade halvmetershöga vinddrivor mot sig.
Utöver allt skottande så hann jag även med att ta några promenader på isen, kollade in grannars tomter så att allt såg schysst ut, inga träd som låg över hus eller så. Rätt tungt att gå då man trampade igenom skaren hela tiden.
På lördagskvällen passade jag på att åka över till Eva och Linda för att kolla på melodifestivalen. Det var mycket trevligt att sitta där och snacka lite skit. Men fel låt vann, Salem borde ha plockat hem det. Spännande att följa Aftonbladet Superlive samtidigt via telefonen och se hur kollegorna skötte sig.
På lördagsnatten när jag åkte hem så var det så fint, när jag klev av fyrhjulingen och allt blev tyst och mörkt. Stjärnorna lyste klart och luften var så frisk och fräsch. Då känner man sig upprymd, speciellt när man har en del rödvin innanför västen.
Lyktstolpe på Lillsveds brygga
Träflisor på bryggan från stockar som båtarna har som fendrar
Sällskap med Linda och hennes nya kamera på båten ut
Självporträtt när jag var ute och promenerade på isen
Rännan efter Waxholmsbåtarna
Ensam kvist ute på isen
En del snö på båtar och annat, mycket skottande blev det
Den här helgen är jag ute i skärgården och förutom att skotta snö och annat tråk så åkte jag hem till Eva för att kolla på Melodifestivalen med henne och Linda.
Jag tog vår fyrhjuling när jag åkte dit och det är något speciellt med att sladda runt på små smala grusvägar som är täckta med snö.
När det var dags att åka hem så var det samma väg tillbaka som gällde, bara mörkare. Fyrhjulingen har strålkastare så det är inga problem att köra i mörker, bara lite roligare.
Eftersom det är så mycket snö så stannade jag fyrhjulingen uppe vid den plogade allmänna vägen vid tomtgränsen. När jag stängde av fyrhjulingen så blev det helt mörkt. Eller så mörkt att man ser alla stjärnor, det är den bästa typen av mörker.
På väg till huset från vägen så pulsade jag fram genom den knädjupa snön stirrandes mot himlen.
Älskar mörkret och tystnaden i skärgården på vintern!
