Jag tog vår fyrhjuling när jag åkte dit och det är något speciellt med att sladda runt på små smala grusvägar som är täckta med snö.

När det var dags att åka hem så var deg samma väg tillbaka som gällde, bara mörkare. Fyrhjulingen har strålkastare så det är inga problem att köra i mörker, bara lite roligare.

Eftersom det är så mycket snö så stannade jag fyrhjulingen vid den plogade vägen. När jag stängde av fyrhjulingen så blev det helt mörkt. Eller så mörkt att man ser alla stjärnor, det är den bästa typen av mörker.

På väg till huset från vägen så pulsade jag fram genom den knädjupa snön stirrandes mot himlen.

Älskar skärgården!

På deras webbsida finns det förslag på lite olika drinkar, bla annat en så kallad Bakon Mary. Jag förstår inte varför man skulle vilja ha någon annan vodka i drinkar än vodka som smakar bacon om det finns att tillgå.

Officiella webbsidan

Hur illa det än må låta så var vi åtminstone två som tänkte på de hemska ritningarna av slavskeppet ”Brookes” där man kan se hur slavarna är tänkta att ligga fastkedjade under transporten. Kändes dumt att göra den associationen men så var det iaf.

Men nu är det alltså gjort igen. Det är något album som jag saknar, jag minns ett par bilder som jag inte hittade. Sen så saknar jag albumet med bilderna från muckarkryssen, men det kanske är lika bra.

I augusti 1998 så ryckte jag och rätt många andra till vår militärtjänstgöring. Det var på den tiden då det fortfarande var svårt att få frisedel så värnplikt var en korrekt benämning. Det betydde även att de som verkligen inte ville göra lumpen eller inte direkt var lämpade för det var tvungna att göra den ändå. I ett sådant kompani hamnade jag, Depåkompaniet.

Depåkompaniets uppgift efter att den grundläggande militärutbildningen (gröntjänsten) är klar är att i princip se till att allt fungerar på och runt regementet. Det är mer ett jobb än militärtjänst när man väl är färdig med att leka militär efter ett par tre månader. Exempel på sådant som Depå har hand om är transporter, vaktmästeri, vakten, posten, skjutbanor, vattenhallen, idrottshallen mm. Det betyder att man som depå:are har väldigt många bra kontakter om man behövde fixa något.

Det fanns även de som hade lite konstigare tjänster, som Ragge. Han hade tillgång till jäkla massa bilar men inte direkt något att göra med dom. Mitt minne av honom var att vi brukade ta en av hans bilar varje morgon och åka och käka frukost tillsammans. Sen så brukade han mest åka runt och mingla med alla andra.

Jag var i vattenhallen tillsammans med tre andra badvakter. Vi fick en civil utbildning där man fick lära sig att livrädda någon i vattnet samt något djupare sjukvårdskunskaper. Tjänsten innebar att man var ansvarig för de personer som vistades i vattenhallen. Det kunde vara under vattenfys, utbildning av dykare, tränande personal och även civila personer på helgerna. I praktiken så betydde det att vi bossade i vattenhallen och kunde köra ut kaptener och majorer om de inte skötte sig.

Som civilanställd chef för vattenhallen och övningsområdet var Janne som bossade över oss. Han var lite som tomte, en svärande och piprökande tomte. I vår tjänst så ingick även underhåll av övningsområdet, det kunde vara att fälla träd och kapa upp det till ved för de som var i fältjänst.

Efter sju och en halv månad så var jag färdig med min militärtjänst och muckade i april. Med mig från den tiden har jag massor med roliga minnen som jag värderar högt.

Gällande de foton jag tog så är det lite sparsamt med dessa av naturliga skäl. Eftersom det var militärt område och skyddsobjekt så rådde det fotoförbud. För att få fotografera så var man tvungen att ansöka om speciellt tillstånd. Det var lite omständigt och vissa saker fick ändå inte fotografera som byggnader på regementet, hamnen osv. Man hade inte heller så mycket möjlighet att fotografera i början när officerarna skrek på dygnet runt och att man fick ansöka om hur många minuter man behövde för ett toalettbesök. Allt eftersom blev det slappare och man tog sig mer friheter. Därför så är de flesta av dessa foton från den senare delen av min tjänstetid.

Hela albumet på Flickr

Fältvecka

Hamnvakten

I väntan på matan ska öppna

Jag och min närmsta badvaktskollega Wallin i vattenhallen

Gröntjänst

På luckan i kasern 4, ljusa lätta färger

Dahlgren och Wallin i vattenhallen

Ragge i vattenhallen

På ett sätt så är det lite kusligt med så stora byggnader som bara står tomma. Många av byggnaderna skulle behöva underhåll. Men det var ändå kul att vissa saker hade tagits om hand.

Att vandra omkring där väckte många minnen, saker som man helt glömt bort. Det var elva år sedan jag var där sist. Det man minns från den tiden är roliga saker, även om de kanske inte var roliga just då så är det så man minns dom. Lumpen är nog en av de bästa upplevelserna i mitt liv och det känns kul att man fick genomför den.

Kasern 1 och 2

Tvagningsrum i kasern 1 och självporträtt

Tunneln genom berget, lyset var på

Vattenhallen, bassängen var tom

Ventilation

Vaktkuren

Vattentornet

Det vanligaste klottret, ”Muck”

Kastellet från färjan över till Vaxholm

En grej som jag ville göra var ett panorama över skanstullsbron. Så jag tog fem snabba bilder på bron och har nu satt ihop dom i photoshop. Resultatet blev ganska fint tycker jag. Jag tycker om broar, de känns mäktiga.

Man bör se den i ett större format så klicka på bilden

Jag kopplar denna dröm till händelsen med civilpoliserna vid Hornstulls t-bana och att jag såg Bourne Identity med Matt Damon igår kväll. Mest med det senare skulle jag tro.

Jag fastnade för en gul tröja med texten Average Joes, det var samma tröja som Justin Long och Vince Vaughn hade i filmen Dodgeball. Den var i bomull (till skillnad från den i filmen) och kändes rätt mycket sjuttiotal. Till detta så hittade jag ett par små röda högt skurna shorts, sent sjuttiotal eller tidigt åttiotal.

På Intersport i Skrapan köpte jag ett par röda fotbollsstrumpor och när jag bytte om hemma hos Stefan så tyckte han att jag skulle ha hans röda fotbollsskor. De var lite modernare än resten av min outfit men färgen stämde ju och de var ju fotboll.

Min outfit

Patrik och Linda

Larsson och avbytarbänken

Barhäng

Larsson och Kim

Inkognito, Arvid och Patrik

Alex

Jag var lite seg efter Lindas 30-års fest igår, karatefyllan från igår gjorde inte det hela roligare. Det kändes väldigt konstigt att gå omkring där och rota bland farfars grejer och slänga dom. En av de första saker jag såg i huset var ett tidigt foto på farbror Anders som gick bort för en månad sedan, det gjorde att det kändes ytterligare skumt.

Att man blir påmind om att allting har ett slut och att tiden inte står stilla var kanske inget jag behövde just nu när jag känner mig lite deppig redan som det är.

Jag var där med Nova, Arvid, Ida, Amelie och Steke. I pauserna kom Tobbe ned och minglade lite med oss vanliga människor. Träffade även två gamla norsborgare som jobbade i baren, det var kul.

Sätt på filmklippet och kolla på några av bilderna här nedan. Fler bilder finns på Flickr