Fredriks Blaargh - Platsen på nätet där jag, Fredrik, delar med mig av mina fantastiska insikter

Frisörbesök

Postad 19:49 den 22/6, 2010 i Vardag

Jag har tidigare gått till den närmaste frisören vid jobbet, har har råkat vara Maria Nila och en klippning där kostar 500 spänn. Det är en ytterst trevlig upplevelse med hårtvätt och huvudmassage, samt kaffe eller te och man känner sig allmänt bortskämd. Men nu har inte jag så avancerad frisyr direkt så jag tyckte inte riktigt det var motiverat med det priset.

Jag började leta efter en ny frisör och jag ville inte gå till en som ligger i tunnelbana eller verkade allmänt suspekt. Jag hittade en som verkade helt ok.

Frisören såg ut som en långhårig blandning av Peter André och Ryu från Street Fighter.

När han frågat hur jag ville ha det och jag förklarat lite snabbt att jag ville ha det kortare. Så startade han trimmern och började trimma som han klippte ull från ett får. Här började jag bli lite skeptiskt. Han gick över till saxen och klippte på. Jag var säker på att det skulle ske blodvite. Han frågade om jag ville ha samma frisyr och jag svarade. Sen var det klart.

Elva minuter tog denna resa och det kändes som om jag blivit påkörd av ett tåg och inte riktigt fattat vad det var som hänt. Tror inte det blir den frisören igen.

Så fungerar SL:s Access-kort

Postad 14:21 den 21/6, 2010 i Vardag

När SL introducerade de nya hårda Access-korten med RFID så tyckte jag att det var lite konstigt att de inte gick att fylla på över nätet. När jag funderade en vända till så var min teori att man laddar det fysiska kortet med ett start och slut-datum. Det är därför man håller fram kortet vid automaten efter att man betalat och det är därför man inte kan fylla på kortet via nätet.

Andra teorier som folk har haft är att kortet bara har ett ID som den skickar till en databas hos SL när man passerar en kontroll, denna kollar då upp detta ID och ser i databasen vad detta kort har för giltighet. Problemet med detta enligt mig är att det skulle ta alldeles för lång tid att göra detta uppslag. Speciellt från handhållna enheter på tvärbanan och mobila enheter i bussar. Kontrollen svarar oftast ögonblickligen om kortet är giltigt eller inte.

En sak som talade mot min tes var att man kan få ett nytt kort om man skulle tappa det, om man har kortnumret vill säga. Skulle kortet aldrig prata med någon central så skulle det ju inte gå att spärra ett kort och köra på ett ersättningskort. Det skulle då finnas två aktiva kort.

Jag bestämde mig då för att skicka ett mail till SL:s kundtjänst och fråga precis som när jag frågade om tvärbanans tidsestimeringssystem. Här nedan är det mail jag skickade.

Jag och några kollegor har funderingar över hur accesskortet fungerar och är lite oense.

Jag tror att all info om behörighet finns lagrad på själva kortet. Man laddar själva kortet fysiskt och kontrollanter, bussar osv behöver då inte vara uppkopplade. Nackdelen är att man inte kan förlänga kortet på distans över tex nätet.

En kollegas teori är att alla information finns lagrad på en server och varje gång kortet kollas så kopplar kortläsaren upp och gör en slagning i någon fin databas.

Så hur funkar det egentligen? Och hur fungerar det när man tappar ett kort och får ersättning?

Ganska kort och precist om man frågar mig, utan alltför många frågor. Det tog ungefär två veckor att få svar från SL. Under den tiden så blev jag uppringd två gånger av ett undersökningsföretag som ville ställa frågor relaterade till min kontakt med SL:s kundtjänst. Jag fick i alla fall ett svar från SL och det visade sig att jag delvis hade rätt. Lite oklart fortfarande om hur ett kort faktiskt spärras om man förlustanmäler det.

Här är det svar jag fick

Själva biljetterna ligger lagrade på SL Access-kortet, så läsarna kopplar inte upp sig varje gång du läser av kortet. Din teori är alltså rätt.

Läsarna har dock kontakt med en central databas, dock inte konstant. Därigenom går det att spärra kort, och det är också möjligt för oss att se information om t.ex. vilken biljett som finns laddad på ett visst kort utan att ha kortet i handen.

Har du registrerat ditt kort på vår hemsida (under Mitt SL) kan du förlustanmäla kortet om du skulle tappa bort det. Kortet spärras då, och ett nytt kort med samma innehåll skickas ut till dig.

Uppdatering:
Jag skickade ytterligare ett mail till SL med lite mer frågor. Här nedan kan ni läsa mitt mail och deras svar. Om jag förstår rätt så kan alltså spärrarna nolla ens kort. Vet inte om det gäller t ex de handhållna läsare som kontrollanterna på tvärbanan har men det kanske fungerar på samma sätt.

Mitt mail till SL

Ytterligare några funderingar då, är det speciella läsare som pratar med centrala databasen som tex tunnelbanespärrarna eller är det alla läsare som en gång per dygn eller liknande kopplar upp sig och får en fräsch lista med spärrade kort. När man sedan läser av ett kort så har läsaren en spärrlista lokalt som har högre prio än den giltighet som finns på kortet. Är jag inne på rätt spår eller hur fungerar det?

Vad finns det för information sparad i den centrala databasen. Är det information om hur länge kortet är giltigt eller mina tidigare köp ifall jag tex skulle tappa bort kortet?

Svaret:

Kortläsarna (automatspärrar, biljettmaskiner, SL Access-automater etc) är inte alltid online. De kopplar upp sig enligt vissa regler för att få ny konfiguration och nya spärrlistor. De laddar också upp transaktioner till centralsystemet vid dessa tillfällen.

När en läsning av ett kort sker så kontrollerar apparaten först om kortet finns med på spärrlistan. Om kortnumret finns i spärrlistan så spärras kortet.

Centralsystemet lagrar information under en viss tid om vilka biljetter som finns på alla kort. Dessutom sparas alla försäljningstransaktioner.

Long time no see

Postad 10:45 den 21/6, 2010 i Allmänt

Länge sedan jag skrev något här, har nog mest berott på händelser i mitt liv. Får se om det blir bättring på det framöver. Jag hoppas det.

San Francisco Web 2.0 Expo 2010

Postad 21:57 den 17/5, 2010 i Jobbet, Resor

Tack vare mitt fantastiska jobb så fick jag återigen hälsa på i San Francisco, en stad jag är rätt kär i. Vi var fem stycken från lite olika avdelningar som fick åka på den årliga konferensen Web 2.0 Expo. Detta år var den dessutom synkad med släppet av iPad 3G. Det var många som ville att jag skulle plocka med en hem åt dom.

Då jag hade varit där ett par gånger tidigare så tog jag på mig rollen som geografiskt kunnig och guide. Dock så kände jag att jag inte hade jättebra koll på matställen så jag frågade runt lite grann bland mina vänner och fick ett gäng tips. Återkommer till det.


Första konferensdagen i Moscone west

Vi reste med lite olika flygbolag och vid lite olika tider. Jag och Martin fick äran att resa med ett flyg till Frankfurt som avgick klockan 06:50 på morgonen. Skönt att resa tillsammans med någon då det är totalt ca 13 timmars restid plus väntan.

Själva konferensen pågick dagtid och var väldigt bra. Man är lite trött då de ligger nio timmar efter Sverige och det är mycket info som ska in i huvudet samtidigt som man är rätt jetlaggad. Men kortfattat så var konferensen väldigt bra och jag blev inte besviken. Att man var fler som var med gjorde rätt mycket också då man kunde prata igenom dagarna på kvällarna.


Skön simmare

När det gäller restaurangtipsen så tipsade alla om The House som har mat av typen ”asian fusion”. Gott var det i alla fall. Pelle tipsade om The Tonga Room som är en tiki-bar. Tänk inredning gone wild som Koh Phangan på söder fast gånger tio. Det regnar, ett band spelar i en båt, man kan beställa drinkar i en ananas osv. Maten var väl inget att hurra för men det var ett schysst ställe. Bäst mat tror jag att vi alla tyckte att det var på The Slanted Door, som är en vietnamesisk restaurang nere vid Ferry building. Lite lyxigare ställe men sjukt bra mat. Man köper och delar rätterna med varandra. Det var väl de ställen som stack ut mest. Jag tycker även om Ana Mandara som är Don Jonssons ställe, dock så åt vi inte där denna gång.

Martin och jag stannade två nätter efter konferensen och lämnade det schyssta hotellet The Serrano som jobbet bokat för att ta in på hotell vi fixat själva. Det blev Hilton i finansområdet bredvid Transamerican pyramid. Vi lyxade till det och bokade ett lite finare rum på 26:e våningen med utsikt över bukten. På den hellediga dagen vi hade så åkte jag till Muir Woods som är en nationalpark med Redwood-träd. Väldigt fint och fridfullt att vandra där. Blev även en sväng till småstaden Sausalito på andra sidan Golden Gate.


Utsikten från vårt hotellrum

Det blev även en del shopping för egen del, lite kläder och skor och så en iPad då förstås. Var kanske inte helt motiverat men med Lufthansa som vi flög med utan TV-skärmar i ryggstöden så var det schysst underhållning på hemresan.

Fler av mina bilder från denna resa

Tips på saker att göra och ställen att äta på:
Bloggpost av Pauspling
Bloggpost av Pelle

Farfar med sina kameror

Postad 00:34 den 11/4, 2010 i Foto

Jag var och hälsade på farfar i hans nya lägenhet på ett äldreboende idag. Han hade det bra där och hade installerat sig fint på de 30 kvadrat istället för 150 kvadrat han tidigare bodde på. En viktig del av det han tagit med sig från huset var ett vitrinskåp med kameror.

Han har alltid haft ett stort intresse för foto och även om han inte jobbat som det så skulle jag nog kalla honom för fotograf. Av de kameror han har kvar så kan man hitta ett par Leicor, Lomo, några Polaroidkameror, Olympus pen, Robot, Exakta, Ikoflex, Contax, Contaflex och många fler gamla kameror som jag inte kan namnet på. Nikon D300 är den senaste kameran, men långt ifrån den finaste.

En av mina favoriter är en kamera som heter Robot. Det är en kamera som man vevade upp och sedan monterade man den i vindrutan på tex en rallybil. Sedan hade man en fjärrutlösare och när man tagit en bild så vevade den fram en ny bild väldigt snabbt tack vara den motor man vevat upp och var då redo att ta en ny bild väldigt snabbt. Sen är ju namnet grymt.

Här nedan är bilder på några av hans kameror


Farfar


Robot


Lomo, Leicor och några andra


Lite blandat


Exakta


Polaroid Supercolor


Filmkameror


Pronto

Vacker time-lapse

Postad 21:18 den 5/4, 2010 i Fint, Foto

Sjukt snygga foton ihopsatt till en ”time-lapse” video, gjord av Sean Stiegemeier

Stomacher – Untitled/Dark Divider from Sean Stiegemeier on Vimeo.

Brädåkning och jägerhängslen i Sälen

Postad 09:42 den 5/4, 2010 i Resor

För många år sedan så brukade jag fira påsken uppe i Sälen i Arvids stuga. I år var det alltså dags igen, jag och Arvid dundrade upp en vit volvo 740 utan stereo, bensinmätare och trippmätare.

Vädret där uppe var väl sådär, första dagen regnade det halva dagen så då blev vi genomblöta. På långfredagen och på påskaftonen var det bättre väder men det innebar istället att det var galet mycket folk.

Under helgen så gick tävligen ”Uppåt väggen”, där deltagarna ska ta sig uppför vägen och sedan nedför den med den utrustning de haft med sig upp. Rekordet var 8m 35s, vinnaren detta år gjorde det på drygt 9 minuter. Sedan var det även bäckahoppet, där säsongare på mer eller mindre spektakulära sätt hoppar i bäcken som går genom Hundfjället.

Det blev även en del afterski, Tandådalen hade sin stora årliga utomhusafterski på fredagen där bland andra Måns Zelmerlöw uppträdde. Av alla giveaways som öltälten delade ut så hade Arvid och jag spanat in jägerhängslen. Efter mycket arbete lyckades vi komma över dessa och en del andra prylar.

Annars var det en upplevelse att köra 42 mil i båda riktningarna med en bil utan stereo. På hemvägen blev det en väldigt bred repertoar av sånger.


Uppåt väggen


Afterski i Tandådalen


Bäckahoppet